Att få vara på plats och se, det för mig, största idrottsevenemanget i världen var galet stort. Att se golf under denna match, som en fotbollsmatch med sina favoritspelare som bara spelas vart annat år, kändes nästan lite overkligt. Men vad var det som påverkade mig mest? Jag ska försöka att beskriva de bästa minnena ifrån Ryder Cup 2010. Tävlingen då Europa vann med minsta möjliga marginal.

Den otroliga stämningen och spänningen som skapas inför varje slag, varje putt, varje steg. Den går inte att överträffa.

Regnet och den leriga banan som totalt förstörde de skor som inte var i kategorin stövlar eller golfskor.

Publiken  – det finns ingen bättre

Spelet – de många fantastiska golfslag som under fyra dagar levererades på Celtic Manor.

Sist men inte minst, de otroliga förstautslagen på 1an. Jag kommer aldrig att glömma sångerna och glädjeropen på första tee. Här är några utav dem;

”Two Mollinaries” (melodi; Guantanamera)
”Oggi oggi oggi, hey, hey, hey”
”USA” – blir alltid nerbuat och kontringen lyder;
”U’ve only got one song…”
”EUROPE, EUROPE, EUROPE”
”Paddy Paddy Paddy Paddy Harrington”
”Luuuuuuke”
”Rory”
G Mac (”u got Big-mac we got G-mac”)
”Ol’e Ole Ole Ole”
Plus några obegripliga, troligtvis lokala sånger ifrån Wales, Nord 
Irland etc

Nu längtar vi redan till nästa Ryder Cup och hoppas verkligen att Sverige kan ladda om och satsa mot ett Ryder Cup år 2022. Vilken fest det skulle bli!

ps. Tänkte ni på hur lik ”jänkarnas” logo var Snobbsports vapensköld? ds